Välkommen!
Hej och välkommen!
Det här är bloggen om 2 tjocka tjejer vid namn Sofia och Linnea. Hur det är att leva med kraftig övervikt. Vad vi gör om dagarna. Hur vi mår. Och framförallt får ni följa våra processer i väntan på en Gastric Bypass-operation.
Gastric Bypass är något vi båda står i kö för, och har gjort under en längre tid. I nuläget har undertecknad precis fått godkänt av Överviktsenheten i Uppsala, och remiss är skickad till Kirurgen. Linnea har redan träffat kirurg och väntar på operation. I nuläget har Linnea ca 3-4 månader kvar till operation, och jag själv har ca 9 månader (Då har vi lagt på lite på båda, eftersom väntetiderna ALLTID är längre än väntat.)
Gastric Bypass är något vi båda står i kö för, och har gjort under en längre tid. I nuläget har undertecknad precis fått godkänt av Överviktsenheten i Uppsala, och remiss är skickad till Kirurgen. Linnea har redan träffat kirurg och väntar på operation. I nuläget har Linnea ca 3-4 månader kvar till operation, och jag själv har ca 9 månader (Då har vi lagt på lite på båda, eftersom väntetiderna ALLTID är längre än väntat.)
(Sofia som skriver)
För min egen del gör det inget att det är väntetider. Då hinner man tänka över beslutet, och man hinner under den tiden få tips och råd av sin dietist och sin sjuksjöterska om olika nya sätt man kan försöka gå ner i vikt på.
Jag har prövat det mesta faktiskt. Både ändra på mat, och på motion och vanor. Jag har gymmat, simmat, spelat fotboll, köpt en cykel att cykla till jobbet på, köpt hem diverse träningsmaskiner, börjat med powerwalks, ja messa saker. Jag har provad dieter som GI, LCHF, viktväktarna, soppdieter, naturdiet, mm. Allt har funkat. I ett par veckor, man går ned 2 kg, sedan stannar det upp. Då tappar man tålamodet, och tillslut blir man så frustrerad när man tänker att man har typ 70kg kvar att gå ned, så man ger upp. Då går man upp dem där 2 kg, plus 2 till på rent tröstätande.
Jag har varit duktig nu och stått still i vikt i 1,5 år, något som aldrig tidigare har hänt i mitt liv, vad jag kan minnas. Jag har helt blivit av med mitt nikotinberoende på egen hand, och jag har börjat äta mellanmål (när jag kommer ihåg.). Dessa 3 saker fick jag beröm för när jag träffade min dietist sist, och dessa 3 saker kan också vara orsak till att de såg mig som lämplig att göra en operation. De 3 sakerna och att jag går ned i vikt för min egen skull, och ingen annans. Att jag gör det för min hälsas skull, och inte för att bli snygg i första hand. Det är ju nåt som förhoppningsvis kommer på köpet!
För mig är motion det största problemet, eftersom jag är så tung och får ont i rygg, knän och fötter lätt när jag rör på mig. Vissa säger att det bara är att bita ihop och stå ut, men jag föredrar att ge upp när det gör ont. Det är inte lathet, jag vet faktiskt inte vad det är. Jag ger aldrig upp annars, har aldrig gjort. Jag är van att fullfölja saker jag påbörjat, men just det här med min vikt, och att röra på mig, det är så SVÅRT när det gör ont.
Mina förhoppningar på den här operationen är att jag ska få en spark i baken, gå ned snabbt i vikt, så att jag faktiskt orkar bära med mig min kropp överallt. Så att jag inte får ont när jag tränar, så jag orkar jobba, så att jag kan gå in på vilken klädaffär som helst och hitta någonting över huvudtaget som jag kan få på mig. Jag vill kunna ha kul genom att gå på tivoli (läs få plats i en karusell), inte behöva oroa mig för om stolar ska hålla när jag sätter mig på dem, jag vill slippa oroa mig för om jag ens orkar GÅ hem från olika ställen eller om jag måste åka buss eller ringa efter skjuts. Jag vill kunna bada i havet på somrarna när vi är på semester! Bara att klä av sig och klä på sig en bikini/baddräkt är otroligt förnedrande, eftersom alla glor på en som om man vore en utomjording.
Nu blev det mycket text om mig, men det är för att ni ska få lite insikt i mitt liv!
Ha det så bra! Kram Sofia
Jag har prövat det mesta faktiskt. Både ändra på mat, och på motion och vanor. Jag har gymmat, simmat, spelat fotboll, köpt en cykel att cykla till jobbet på, köpt hem diverse träningsmaskiner, börjat med powerwalks, ja messa saker. Jag har provad dieter som GI, LCHF, viktväktarna, soppdieter, naturdiet, mm. Allt har funkat. I ett par veckor, man går ned 2 kg, sedan stannar det upp. Då tappar man tålamodet, och tillslut blir man så frustrerad när man tänker att man har typ 70kg kvar att gå ned, så man ger upp. Då går man upp dem där 2 kg, plus 2 till på rent tröstätande.
Jag har varit duktig nu och stått still i vikt i 1,5 år, något som aldrig tidigare har hänt i mitt liv, vad jag kan minnas. Jag har helt blivit av med mitt nikotinberoende på egen hand, och jag har börjat äta mellanmål (när jag kommer ihåg.). Dessa 3 saker fick jag beröm för när jag träffade min dietist sist, och dessa 3 saker kan också vara orsak till att de såg mig som lämplig att göra en operation. De 3 sakerna och att jag går ned i vikt för min egen skull, och ingen annans. Att jag gör det för min hälsas skull, och inte för att bli snygg i första hand. Det är ju nåt som förhoppningsvis kommer på köpet!
För mig är motion det största problemet, eftersom jag är så tung och får ont i rygg, knän och fötter lätt när jag rör på mig. Vissa säger att det bara är att bita ihop och stå ut, men jag föredrar att ge upp när det gör ont. Det är inte lathet, jag vet faktiskt inte vad det är. Jag ger aldrig upp annars, har aldrig gjort. Jag är van att fullfölja saker jag påbörjat, men just det här med min vikt, och att röra på mig, det är så SVÅRT när det gör ont.
Mina förhoppningar på den här operationen är att jag ska få en spark i baken, gå ned snabbt i vikt, så att jag faktiskt orkar bära med mig min kropp överallt. Så att jag inte får ont när jag tränar, så jag orkar jobba, så att jag kan gå in på vilken klädaffär som helst och hitta någonting över huvudtaget som jag kan få på mig. Jag vill kunna ha kul genom att gå på tivoli (läs få plats i en karusell), inte behöva oroa mig för om stolar ska hålla när jag sätter mig på dem, jag vill slippa oroa mig för om jag ens orkar GÅ hem från olika ställen eller om jag måste åka buss eller ringa efter skjuts. Jag vill kunna bada i havet på somrarna när vi är på semester! Bara att klä av sig och klä på sig en bikini/baddräkt är otroligt förnedrande, eftersom alla glor på en som om man vore en utomjording.
Nu blev det mycket text om mig, men det är för att ni ska få lite insikt i mitt liv!
Ha det så bra! Kram Sofia
Kommentarer
Trackback
