tankar om förnekelse mm.
Alexandra här:
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag... Känns som att man inte har så himla mycket funderingar och tankar och grejer kvar... Efter alla besök hos läkare mm har jag fått så mkt svar, och så mycket kunskap, men vet inte riktigt om eller hur jag ska dela med mig av allt ;) Känns tråkigt för er att behöva läsa om operation hit och operation dit. Det är inte det bloggen handlar om. Den handlar om mig och Johanna, och vår kamp mot vikten, i vardagen.
Just kampen har jag hela tiden, men tydligen inte tillräckligt hård kamp tycker vissa... Jag gör så gott jag kan, och man kan inte sluta leva för att gå ned i vikt. Då får det hellre ta lite tid. För mig tar det vääääldigt lång tid ;) Men visst, jag är inte den nyttigaste människan i landet, men jag har iaf i stort sett stått still i vikt i 2 år nu, det har ALDRIG hänt förut! Så det ser jag som en framgång! Jag skulle kunna ljuga och säga att jag gått ner massor, för det kan ni ju inte kontrollera, men jag är ärlig mot Er, och även mot mig själv! Det blir bäst så! =) Man kan ju inte gå runt och ljuga för sig själv, bara för att verka bättre än vad man är, det förlorar man bara på själv =(
Men tydligen så har man inget för att vara ärlig heller, eftersom folk tycker att man inte kämpar tillräckligt om man säger att man bara står still i vikt... Jag äter onyttigt ibland, jag dricker alkohol på helgerna, jag orkar inte alltid ut o röra på mig, utan sitter hemma i soffan med en bok en halv dag ibland. MEN JAG HAR ÄNDRAT MASSOR, förut åt jag väldigt mycket mer än nu, och att motionera var djävulens påfund, det gjorde jag om jag blev tvingad bara! Jag drack alkohol både fredag och lördag på helgen, och alltid en pizza på det, när man var bakis. Efter all dietisthjälp, och hjälp att planera matintag mm så har jag ändrat mycket! Men syns det inte på vågen är det ingenting värt?
Det här med att blogga om en sån här sak är rätt jobbigt vissa stunder, och man hoppas ju på bra feedback, även när det går dåligt för en :/
Känns som jag står lite i ett vägskäl ibland... Ingen lust att blogga och hänga ut mig själv totalt med vikt o mått o känslor, när man ska få spydiga kommentarer från folk som inte förstår... Jag är helt ärlig och öppen med allt, och bara DET är väl det första steget, acceptans! Det visar att man vill något, på riktigt! Finns folk som går ned massor i vikt, men som inte ens kommit över den tröskeln, att sluta förneka och börja acceptera. Folk som inte berättar om sin operation för NÅGON, som skäms, och som intalar sig att man gått ned allt på egen hand. Folk som hittar på nån vikt när man frågar vad de väger, drar av 20 kg för att verka duktig... Då tycker jag att jag kommit mycket längre bit på väg än dem stackarna som inte ens inser sitt problem, men syns det inget på vågen så är det ingenting värt?
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag... Känns som att man inte har så himla mycket funderingar och tankar och grejer kvar... Efter alla besök hos läkare mm har jag fått så mkt svar, och så mycket kunskap, men vet inte riktigt om eller hur jag ska dela med mig av allt ;) Känns tråkigt för er att behöva läsa om operation hit och operation dit. Det är inte det bloggen handlar om. Den handlar om mig och Johanna, och vår kamp mot vikten, i vardagen.
Just kampen har jag hela tiden, men tydligen inte tillräckligt hård kamp tycker vissa... Jag gör så gott jag kan, och man kan inte sluta leva för att gå ned i vikt. Då får det hellre ta lite tid. För mig tar det vääääldigt lång tid ;) Men visst, jag är inte den nyttigaste människan i landet, men jag har iaf i stort sett stått still i vikt i 2 år nu, det har ALDRIG hänt förut! Så det ser jag som en framgång! Jag skulle kunna ljuga och säga att jag gått ner massor, för det kan ni ju inte kontrollera, men jag är ärlig mot Er, och även mot mig själv! Det blir bäst så! =) Man kan ju inte gå runt och ljuga för sig själv, bara för att verka bättre än vad man är, det förlorar man bara på själv =(
Men tydligen så har man inget för att vara ärlig heller, eftersom folk tycker att man inte kämpar tillräckligt om man säger att man bara står still i vikt... Jag äter onyttigt ibland, jag dricker alkohol på helgerna, jag orkar inte alltid ut o röra på mig, utan sitter hemma i soffan med en bok en halv dag ibland. MEN JAG HAR ÄNDRAT MASSOR, förut åt jag väldigt mycket mer än nu, och att motionera var djävulens påfund, det gjorde jag om jag blev tvingad bara! Jag drack alkohol både fredag och lördag på helgen, och alltid en pizza på det, när man var bakis. Efter all dietisthjälp, och hjälp att planera matintag mm så har jag ändrat mycket! Men syns det inte på vågen är det ingenting värt?
Det här med att blogga om en sån här sak är rätt jobbigt vissa stunder, och man hoppas ju på bra feedback, även när det går dåligt för en :/
Känns som jag står lite i ett vägskäl ibland... Ingen lust att blogga och hänga ut mig själv totalt med vikt o mått o känslor, när man ska få spydiga kommentarer från folk som inte förstår... Jag är helt ärlig och öppen med allt, och bara DET är väl det första steget, acceptans! Det visar att man vill något, på riktigt! Finns folk som går ned massor i vikt, men som inte ens kommit över den tröskeln, att sluta förneka och börja acceptera. Folk som inte berättar om sin operation för NÅGON, som skäms, och som intalar sig att man gått ned allt på egen hand. Folk som hittar på nån vikt när man frågar vad de väger, drar av 20 kg för att verka duktig... Då tycker jag att jag kommit mycket längre bit på väg än dem stackarna som inte ens inser sitt problem, men syns det inget på vågen så är det ingenting värt?
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Hej! Jag tycker du är så duktig som fortsätter kämpa. Och du har ju fått många bra rutiner med motion mm. Det är jättebra att du slutat gå upp i vikt och har tagit kontroll över vikten. Vad snyggt med den nya bakgrunden det blev :) Kram älskar dig <3
Postat av: Annika
Jag tycker ni är super duktiga! Allt handlar inte om vågen utan med mer varierad kost kanske man är piggare för övrigt utan att man gått ner något. Man måste få unna sig, ens egna liv pågår ju så man kan ju inte sluta leva bara för att man vill gå ner i vikt och dom som skriver elaka kommentarer borde verkligen skämmas. Men många har inte förståelse för människor som är lite större. Det har jag helt klart fått uppleva! =(
Kämpa på för ni är super duktiga.
Trackback
